Självsäkerhet
Okej, here it comes.. Nu ska jag skriva ett långt inlägg om självsäkerhet. Ni visste att det skulle komma, det vet jag !
Vet faktiskt inte riktigt var jag ska börja, ni som inte känner mig kanske har undrat hur jag är egentligen. Har jag gott självförtroende eller är jag en sån som låtsas att jag har det och gnäller på andra för att bekräfta mig själv?
Bra fråga.. Jag vet inte.
Vet faktiskt inte riktigt var jag ska börja, ni som inte känner mig kanske har undrat hur jag är egentligen. Har jag gott självförtroende eller är jag en sån som låtsas att jag har det och gnäller på andra för att bekräfta mig själv?
Bra fråga.. Jag vet inte.
Jag har sen jag var ung alltid varit en person som alltid säger vad jag tycker och tänker, ibland har det varit bra, ibland dåligt.. Det har helt berott på situationen såklart. Men oftast så är det så att folk har respekt för människor som vågar uttrycka sina känslor och säga vad dem tycker. Det har jag iafl, har verkligen noll respekt för folk som bara tycker som alla andra och inte säger vad de egentligen tycker pga att de är rädda för vad folk ska säga.
Varför? Jo för att man gör ALLT för att passa in, så var iafl när vi var yngre. Inte sant?
Jag har bra självförtroende, det har jag. Men i vissa stunder så underskattar jag mig själv och känner mig helt jävla värdelös, varför vet jag inte.. Det är väl så som det är helt enkelt. Har man blivit sviken tillräckligt många gånger så börjar man tro på att man inte är mer värd och om folk snackar tillräckligt mycket skit så börjar man till slut tro på vad dem säger. Tex. när folk har snackat skit om mig, speciellt i yngre år har de alltid, och jag säger ALLTID sagt att jag var tjock.. m.m. Kan kanske varit att jag inte varit den smalaste och snyggaste bland mina vänner, men jag var inte tjock. När jag hört det tillräckligt många gånger så började jag tro på att jag var tjock och fick världens sämsta självförtroende, det var ungefär i den tiden jag började må riktigt dåligt över mig själv. Jag blev deprimerad, jag sket i skolan, jag låg hemma i min säng och stirrade upp i taket. BARA för att jag hade lyssnat för mycket på dem som skulle vara mina vänner. Men ju längre tiden gick, ju bättre vän jag blev med dem som faktiskt var riktiga vänner, ju mer steg självförtroendet och jag bestämde mig för att verkligen försöka. Det gick bra, jag var duktig i skolan, faktiskt. Jag fick bra betyg. Man får bra självförtroende genom att försöka och lyckas. Man får bra självförtroende genom att intala sig själv att NEJ JAG ÄR INTE TJOCK. Folk snackar mycket för att de är osäkra på sig själv och det ÄR sant.
Jag har alltid haft svårt för att lita på folk, jag vet inte när det började. Antagligen när vi var unga och folk svek en stup i kvarten och snackade skit. Självklart är det ingenting jag bryr mig om idag eftersom jag vet att folk som gjorde det var människor som hade hundra gånger sämre självförtroende än mig, för jag var inte sån. Jag är fortfarande en person man kan lita på, jag sviker inte mina vänner, jag snackar inte skit bakom deras rygg. Har jag något att anmärka på en person så säger jag det till personen, för jag står för vad jag tycker.
Men om ens vänner, även i vuxen ålder sviker en. Då .. Ja. Då vet jag inte vad som händer. Jag kan knappt lita på folk. Förr så sa jag saker till folk jag inte litade på för jag inte orkade bry mig, men det gör jag. Jag bryr mig väldigt mycket. Fortfarande. Om en kompis jag tror jag kan lita på sviker mig och säger saker som personen har lovat att inte säga blir jag ledsen, så in i helvete. Det gör väldigt ont att bli sviken. Även om det gäller saker som inte är särskilt betydelsefulla. Det spelar ingen roll, för har man ingett ett förtroende så tycker jag att man ska hålla det. Tycker inte ni det?
Vet faktiskt inte var jag vill komma med detta. Kanske för att jag vet att folk runt omkring mig har dåligt självförtroende och det går ut över andra. Tex mitt ex, han hade världens sämsta självförtroende och självkänsla när jag träffade honom, kanske var det därför han var tvungen att vara otrogen mot alla sina tjejer för att få bekräftelse, jag vet inte. Men hur som helst så måste man kunna tro på sig själv, att man kan. Om man vill, så kan man.. Så är det faktiskt. Bara man lägger tid och lust på någonting så kan man nästan genomföra allting. Vi är byggda så att om vi inte tror att vi kan någonting, så kan vi inte det heller. Jag har lärt mig det, jag trodde jag var en person som inte kunde lyckas, men det kan jag. Jag har bra betyg, jag ser bra ut, jag kommer få ett bra jobb. Man måste bygga upp den självkänslan hos sig själv så att man kan ta skit som folk som snackar skit om en eller sviker en.
Herregud. Känner mig som en jävla moralkärring.. Men vi behöver höra det. Vi behöver få bekräftelse, ja.. Det gör vi. Vi behöver höra att vi är duktiga när vi är det, även om vi gör det för oss själva. Jag behöver det. Jag kan vara en person som skriver skit om folk när jag är arg, men det är verkligen INGENTING jag menar. Jag gör det för att få ut min ilska, och det måste jag för annars hade jag sprängts. Jag har gott självförtroende, men när det händer såna saker, som det som har hänt så vet man inte var man har sig själv. Man tror att man ska reagera på ett sätt fast man gör inte det.
Men det betyder inte att jag har dålig självkänsla, för det har jag inte.
Kommentarer
Trackback
