Idag har det varit en massa massa tårar, jag orkar inte mer nu.. Att vi varenda jävla gång vi ses ska vi börja bråka. Det har alltid varit såhär, men nu orkar jag faktiskt inte längre. Jag har sagt att jag inte ville ha något med dig att göra, men jag måste ha det ändå för att du är min bror. Varje gång jag hälsar på pappa så börjar vi bråka, om samma jävla sak om och om igen, pengar! Jag fattar inte hur du kan vara så jävla avundsjuk på din lillasyster, låt mig vara istället. Du klankar ner både på mig och pappa. Tror att du kan bestämma över mig och honom hela tiden, lägg ner! Du är 21 år nu och det är dags att du tar tag i ditt liv och flyttar hemifrån, vi orkar inte med dig längre. Du är helt jävla sjuk i huet, du kan inte tro att våld löser dina problem. Du ska inte bo med mig förstått, jag kommer inte klara det. Och jag tänker inte må dåligt över en sån som dig.

Pappa ringde och väckte mig kvart över elva idag, han skulle göra min favoritmat och undrade om jag ville komma. Klart ville jag det så jag gick upp och duschade sen körde mamma mig dit. Vid halv två ungefär mitt i mitt panikgråt hämtade mamma mig och vi åkte hem.. Sen lugnade jag ner mig lite och vi åkte till skopunkten och köpte skor till mig, skönt!
När vi kom hem kollade vi lite tv och så sen gjorde jag vaniljbullar. GOTT! Nu är jag helt trött och hängig igen, ska nog sova lite nu sen äta när mamma lagat mat.