Jag har bestämt mig för att svälja min stolthet, den dödar mig.. Den gör så att jag förlorar allt jag någonsin älskat. Jag vill inte ha det så, jag hatar verkligheten, men jag måste inse hur det ser ut. Det gjorde jag idag, och bad om ursäkt och erkände mina misstag och berätta hur jag kände för två av mitt livs tid absolut bästa vänner som jag idag inte delar någonting annat än arghet och "hat"..
Idag gjorde jag något jag aldrig skulle kunna göra om jag inte svalt min stolthet. Jag har inte varit mig själv sen detta året började för jag har inte velat inse att jag förlorat vänner pga att jag inte velat inse verkligheten. Jag har inte sett vad som hänt, har varit helt förblindad. Men inatt, i min dröm levde jag i lycka.. Det var som om drömmen skulle visa mig framtiden, den skulle ge mig råd och berätta för mig vad jag borde göra. När jag vaknade insåg jag allt jag förlorat, alla mina äkta vänner som ersätts med falskhet. Det är inte såna människor jag behöver i mitt liv, jag behöver folk som bryr sig om mig, som visar det och som älskar mig. Det gjorde ni.. Alltid. Frågan är bara hur mycket ni älskade för att kunna förlåta..